Detta är ett känsligt ämne!

Det är en sak jag måste berätta.  Jag har inte berättat för nån om detta men det känns som om att det är rätt tid nu. Mira, Alice och Viola vet inget men det känns bäst såhär. Vi kan kalla henne Zusen. Hon har varit min bästa kompis längre än någon har inte äns jag och Viola var bästisar då. Zusen är ingen människa utan en hund men jag har ett starkare band med henne än med någon annan tror jag. Hon var den som gjorde mig hundrädd.  Hon var den som fick mig att komma över min rädsla också. När jag var typ 3 och hälsa på (det är mina kusiners hund) så bruka hon springa ut och hoppa upp och slicka mig i ansiktet medans hon välte hela mig. I flera år (så länge jag levt) kom jag dit och klappade och lekte med henne i flera timmar. Hon var en brun och vit pappilon och på ryggen hqde hon en hjärtformad fläck. Om jag låg och klappade henne och sluta så skulle hon vifta med tassen på min hand för att få mig att fortsätta. Hon gav namn till typ alla mina spelkaraktärer. Ja jag gråter nu men jag antar att det betyder jag har känslor.. För ungefär 1 månad sen (knappt det) så dog hon och det är något jag inte kommer komma över inom den närmaste tiden. Hon va ganska gammmal och hade bröstcancer så det var väl bäst så...

Det är okej att vara ledsen ibland men nån gång går det väl över? Eller hur?

                                        - Zoey

Hej!

I en familj är det viktigt att alla mår bra och känner sig trygga. Alla bråkar ibland, det kan t.ex hanlda om humörsvängningar eller missförstånd, men också om andra saker. Känner du att din familj kanske skulle behöva lite tips på hur ni kan hjälpa varann så fortsätt läsa.

En viktigt sak är att prata, prata om allt. Små saker som "vilket vackert väder det är idag" till lite allvarligare saker  t.ex om du kanske blir mobbad eller liknade. Alla ska känna sig trygga och kunna bjuda på sig själva. Det är likadant i ett lag eller en klass. Hitta gärna på saker med din familj. Om föräldrarna har svårt för sånthär kan ni ha familjemöte en gång i veckan/månaden där alla tillsammans planerar nåt kul ni alla kan göra. Men är man en familj med tånåringar ska man ha respekt för dem så dem också får tid med kompisar och annat. Hoppas ni gillar detta inlägget, kommentera gärna vad ni tycker. Fråga frågor för mer tips med familjen eller något annat ämne.   // Mira

Hej! 

Jag tänkte skriva om när mina föräldrar skiljde sig. Jag var 6 år och hade precis börjat skolan. Jag blev inte ledsen utan hade annat att tänka på. Så mamma flyttade ut och jag och min bror bodde varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos pappa. Men sen blev det för dyrt att bo inne i staden så vi fick flytta. Det betydde ny skola nytt hem och nya vänner. Jag har nog aldrig haft så negativa tankar om skilsmässan utan livet bara flöt på som om att jag var i trans och tror inte jag riktigt fattade vad som hade hänt. Allt är bra nu och vet du vad... Man får mer julklappar och presenter när ens föräldrar är skiljda. Så jag är väldigt lycklig nu efteråt. Kom ihåg att inget ont kommer utan något gott. Om vi inte hade flyttat hade jag aldrig träffat Mira!

// Zoey